…men totalt bortkastad tid…

I lördags gick jag förbi min bokhylla på mitt hemkontor och stannade upp för en sekund.
Jag tittade på alla de hyllmeter med böcker och kurser inom marknadsföring och affärsutveckling som jag samlat på mig under åren.

Tänk vad mycket information, VÄLDIGT MYCKET information, som de så kallade ”marknadsföringsgurus” som härjar på internet har producerat, och som jag sedan spenderat 10 000-tals kronor på att köpa.

Jag frågade mig själv:

– Hur stor del av alla de hundratals timmar av videofilmer och ljudinspelningar innehåller information som jag nu direkt skulle kunna ha nytta av?

– Och hur mycket av det hade jag nytta av direkt när jag köpte kurserna?

Det slog mig att jag betalat 10 000-tusentals kronor för att få tillgång till det här materialet, och att jag spenderat 100-tals timmar på att gå igenom det, men att jag sedan bara utnyttjat max 2-3% av den här informationen.

Visst har jag lärt mig ett och annat på vägen, men var det verkligen väl investerad tid för att på snabbast möjliga sätt nå mina personliga drömmar och visioner?

Det finns någonting otroligt kontraproduktivt med de här stora kurserna man köper.
Ju mer känd författaren eller marknadsföraren är som ger ut kursen, desto högre pris kommer kursen att säljas för, eller hur?

För att motivera det höga priset måste han eller hon ge ut ett riktigt stort material (i mängd räknat). Man tar alltså ut svängarna och försöker täcka varje liten hörna av det område som kursen handlar om.
De brukar kalla det för att ”över leverera” och att ge kunden mer än han/hon förväntar sig, jag kallar det utfyllnad för att motivera ett högre pris.

Tanken är god, men när över leverera blir räknat i mängd information kommer kunderna inte att kunna ta det till sig.
Man levererar alltså ett kursmaterial som ytterst få kommer att orka eller ha tid att konsumera. Och om mottagaren, mot all förmodan, orkar gå igenom hela materialet kommer han eller hon ändå bara att utnyttja en bråkdel av det. Resten blir dammsamlare på någon hylla eller heller hårddisk.

Marknadsföraren tjänar bra med pengar på att sälja informationen, men kunden kommer att binda upp väldigt mycket av sin egen tid till att ta in information som egentligen bara är ”nice-to-have” (bra att ha) kunskaper.

Så vem är då egentligen informationen till för?
Är det för att marknadsföraren ska kunna tjäna så mycket pengar som möjligt, eller är det för att mottagaren ska få så stor nytta av det som möjligt?

Jag får ofta en känsla av att marknadsföraren inte har mottagaren överst på sin prioriteringslista.

Frågan är var någonstans gränsen går för vad som bara är ”nice-to-have” till vad som verkligen kan göra skillnad och som man faktiskt kan ha stor nytta av?

I min värld är information som man kan ha nytta av direkt, och som man direkt kan implementera, guld värd.
Det är klass 1 information.

Sedan finns det klass 2 information. Det är information som jag inte direkt kan ha nytta av men som ger en bra grund för att kunna ta rätt beslut inom den närmaste framtiden.

Klass 3 information däremot är sådan som kan vara kul att veta och eventuellt skulle kunna användas någon gång i framtiden, men man vet inte riktigt när. Förmodligen kommer det inte att påverka ditt liv alls.
Kanske är det trevligt och underhållande att ta del av, men om man vill uppnå sina visioner så snabbt som möjligt är det bortkastad tid.

Jag försöker att ha det här i minnet när jag själv tar fram mina kurser som jag publicerar. Målet är ju att mottagaren ska få så stor effekt av det som möjligt nu direkt. Det är inte mängden information som mottagaren betalar för, det är nyttan och resultatet av informationen som är det värdefulla.
Information som man inte har användning för direkt är oftast bortkastad tid för både författaren och mottagaren.

Klass 3 information tar man del av för nöjes skull, precis som man läser en roman i hängmattan på semestern.

Vi hörs snart igen!

Jesper

Share →

Kommentera